#CuttingForBieber

#cutforbieber och #cuttingforbieber trendar på twitter. Anledninger är tydligen den att Justin har rökt på (som i sig inte verkar vara helt sant heller), och hans fans protesterar mot detta genom att skära sig själva och ta bilder på detta, för att sedan sprida bilderna på twitter. Och ja, detta är tyvärr helt sant. Jag såg precis bilder.

Alltså, för att förtydliga detta lite, tonårs-tjejer (och killar?) SKÄR sig för sin IDOL, tar BILD på det och sedan postar det på twitter.
 
Detta gör mig faktiskt jävligt upprörd. Självskadning är ett SERIÖST och mycket ALLVARLIGT problem. De som väljer att skada sig själva för att visa sin idol att han har gjort fel (hur nu skära upp sina armar och posta de på twitter kan visa att han gjort fel?) är faktiskt, idioter.
 
 
DETTA är alltså vad #cutforbieber handlar om. Det är alltså inget litet skärsår vi pratar om, utan hela armarna uppskurna. 
Varför? Låt mig bara förstå varför.

Jag kan mycket väl förstå varför någon skär upp armarna p.g.a. en växande ångest inom sig som det inte går att bli av med, för att personen känner sig inte värd mer, för att personen vill bara veta ifall den fortfarande lever, eller för att den ska bara få känna ett lugn i åtminstone 5 minuter. Tro mig, jag kan förstå.

Men jag kan inte förstå varför någon väljer att göra det för att det är en trend. Någon som man "måste" göra ifall man är ett äkta fan. 
 
Slogan är tydligen "you stop using drugs and we'll stop cutting".
Så det är därför. Därför väljer, jag vet inte hur många, unga tonårstjejer att skada sig själva. Därför väljer unga tonårstjejer att göra ärr för livet. Därför väljer unga tonårstjejer att riskera livet. Därför.

Människor gör många idiotiska saker, ja, men detta gör mig bara ledsen.
 
Jag låter den här mannen ta över, för jag har inget bra att säga längre. Luften gick liksom ur mig.
 

Nej, jag gillar inte alla hjärtans dag

Och det är inte för att det är överhypat av butikerna för att vi ska handla mer som så många andra. ALLA högtider (om man nu kan kalla alla hjärtans dag för högtid) är överhypade av butikerna, ju mer de säljer desto mer tjänar de ju.

Anledning till varför jag inte gillar det är för att du kan ha ett hur dåligt förhållande som helst men på alla hjärtans dag, då jävlar! Då jävlar ska vi visa hur kära vi är.

Nu är inte jag någon expert på kärlek, jag är ju singel. (Inte för att det är något fel på att vara singel, utan jag gillar det. Även fast man egentligen inte får göra det, man måste ju hitta någon att vara tillsammans med, right?) Men en sak är säker när/om jag någonsin skaffar partner tycker jag det är viktigare att försöka hålla kvar gnistan och kärleken vid liv h e l a året. Visa lite uppskattning och kanske någon blomma då och då lite när som istället för att göra det för att man "måste". 

Sen tycker jag inte det är fel heller att fira alla hjärtans dag, för visst kan det vara lite speciellt att han en speciell dag bara du och din älskade? Men det är just det där tvånget jag inte gillar.

Och den tycker jag alla hjärtans dag borde kunna firas av alla. Måste det vara älskande par som firar? Kan det inte vara vänner som visar att de gillar varandra? Eller syskon? Kusiner? Kan vi inte göra som finland och kalla det "Vändag"?


Jag kanske inte är ett jättestort fan av denna dag, men jag fick i alla fall en liten alla hjärtans dag present av mor min ♥

Frihet


Det var INTE jag som fotade utan lillebror innan jag lämnade av honom, 
bara så ni vet.


Att bara få svischa förbi världen på en nästan tom väg med musik i bakgrunden.
Att inte behöva prata med någon, bara känna rytmen av bilens däck mot asfalten.
Att slippa tänka på allt man måste göra, bara koncentera sig på bilkörandet och släppa allt annat.
Släppa allt, sluta tänka, bara följa den platta asfalten till slutdestinationen.

Att bara köra, köra, köra, köra och köra.
Att bara få känna sig fri.
Det är något jag gillar.

Frihet.


Varför gråta när man är arg?

Snälla, snälla, snäääälla säg att det finns någon där ute i Sverige som har samma lilla problem som mig. Jag blir som en hel fontän när jag är arg, riktigt stora tårar som rullar ner för kinderna och de vägrar att sluta komma.
Jag gråter och gråter och gråter och utav det blir jag bara argare och argare och argare för att jag inte slutar gråta.

Ja, en liten ond cirkel där. Men varför gråter jag när jag blir arg?
Mycket bra fråga, någon som har svar?

Ni skulle ha sett mig när jag övningskörde bil och blev frusterard, då var det några tårar som rullade ned för mina kinder minsann.

Att vara stolt över sig själv

För det är jag egentligen, megastolt.
Och det borde jag vara egentligen.

För jag har jobb och går i skolan samtidigt. Jag är förvisso jätte nyanställd, men ändå.
Jag hjälper till här hemma och kan ta hand om mig själv, ni vet, laga mat, städa, diska osv. Jag skulle lätt kunna flytta här ifrån ifall det skulle vara så. Men det vill jag helst inte dock, tackar.

Det finns människor som är upp åt 30 som fortfarande inte kan laga mat, städa eller tvätta själva (och då pratar vi om fullt dugliga människor utan t.ex. handikapp som faktiskt inte kan ta hand om sig själva till fullo). De förlitar sig på att kära lilla mamma kommer hem då och då för att hjälpa dem eller så åker de hem till föräldrarna med tvättpåsar och tomma matlådor. Och sitter jag, 19 år gammal och kan ta vara på mig själv, vet vad pengar innebär (även om jag kan vara ganska slarvig och slösaktig) och kan ta vara på mig själv.

Även fast jag inte vill, så känner jag mig och är nog också för den delen, jävligt vuxen.


Vuxen flicka, eller något sådant.

Ibland känns livet lite extra tungt och jobbigt

Dragningskraften mot jordens mittpunkt är lite tyngre än vanligt och det känns som om man när som helst kommer tryckas ned i skorna, eller ännu värre, ner i marken.
Det känns ganska jobbigt på ett sätt man inte kan förklara det på och man har känslor man inte kan sätta namn på.
Allt man gör blir fel och allt känns fel. Man är klantig, gör för lite eller försöker för mycket. Inget är lagom och allt är fel.

Ja precis så. Känslor som finns, som existerar, men utan namn. De ligger lugnt och sover i vanliga fall men ibland, bara ibland kommer de fram ur sin slummer. Som ett litet monster som bor inom mig och ibland bestämmer sig för att vakna ur sin dvala.

Men som alla andra gånger så somnar han, mitt lilla monster och allt blir som normalt.
Det är bara lite svårt att komma ihåg ibland att han faktisk kommer att somna igen och att det inte alls kommer vara såhär för evigt. Redan i morgon kommer saker och ting vara bättre, i morgon kommer han sova igen. Jag har bara lite svårt att komma ihåg det ibland.


Och bilder har typ, absoult inget med texen att göra.


Saker jag inte alls gillar #1

De så kallade "populära" bloggarna som tar bilder hej vilt från google (och kanske till och med från andras bloggar också?).

Att ta en bild är inte svårt och det finns kamera på i stort sett alla mobiler. Varför då ta bilder från någon annan? Och speciellt utan någon som helst credit. Och hur roligt och personligt blir det med andras bilder? Plastigt, falskt och stelt, det är vad jag tycker om de bloggarna.

Nej, denna blogg ska innehålla egna fotade bilder, även om det så är bilder tagna med mobilen. Och är det inte min bild så ska det stå källa.

Okej, nu har jag fått vara negativ.
Tack och god natt(?)

My ups and downs, on a lista

Dagens positiva:
Glömde att äta innan jag åkte hemifrån, så när jag var som hungrigast
hittade jag lite extra kronor på kontot så jag kunde köpa lite godis
och få en sockerkick.
nyttig-tjej_92


Dagens negativa:
Men nu är jag ju helt pank.


Dagens negativa #2:
Jag fick Decemberschemat och upptäckte att jag jobbar både
julafton och juldagen.
Med andra ord första julen utan familjen (nåja, bara på morgonen).


Dagens positiva #2:
Men då får jag mer pengar till januari.
= plånboken behöver inte vara så tom längre.
Woho!

Man blir så mycket coolare och mystisk med lite kameraeffekter

Det kvittar vad man gör, med lite kameraeffekter lyckas man trolla bort ett riktigt tråkigt inlägg, typ "hej idag så satt jag och stirrade in i en vägg i 12 timmar och såg många intressanta prickar"-inlägg och gör det riktigt super coolt och modernt. 


Låt mig demostrera:

Hej kära blogg, 
till kvällsmat idag gjorde jag gröt med bärmos på.


MUMS!

---

Hej kära blogg, 
till kvällsmat idag gjorde jag gröt med bärmos på.

MUMS!


Ser ni?
Fy sicket spännande inlägg det blev nu med coola bilder.

En gång i tiden var jag så jävla vuxen


En gång i tiden var jag lite vilsen, lite borta, lite smalare, lite osäkrare och så jävla mycket mer vuxen. 
För då trodde jag att jag var vuxen, redan när jag gick i 6:an fick jag för mig att jag var vuxen. Så jävla vuxen. Och mogen.
Jag trodde inte heller att jag dög som jag var. Att inte en jävel brydde sig om mig. Att jag inte var värd något. Att jag inte var någon.

Men jag hade fel. Jag är inte mogen eller vuxen. Jag är långt där ifrån.
Nu är jag där emot lite mer säker, inte lika vilsen och kanske inte lika borta.
Och jag duger, precis som jag är och det finns en hel bunt med människor som bryr sig, jag behöver bara sluta vara så blind och öppna ögonen. För de är där.  Och jag är värd massor och jag är visst någon, någon viktig! Någon som kommer göra skillnad. Som kommer finnas där för mina vänner, som kommer finnas där för min familj, som aldrig kommer sluta kämpa, som aldrig kommer ge upp. Det är bara svårt att se det ibland i dimma och regn. 

Jag visste det inte då, när jag tog dessa bilder, att 2009 skulle saker och ting förändras. Att jag skulle förändras. Jag visste det inte då, år 2009, att livet kanske inte kommer vara som att gå på moln eller rosor. Livet kommer vara en kamp, en fight, men utan fighten så skulle du inte veta att du lever och för varje år som går vinner du fighten lite lättare.

DU duger.
DU är älskad.
DU är så jävla värdefull att du bara kan inte se det.
Sluta aldrig kämpa, ge aldrig upp.

Jag slutade aldrig kämpa och jag gav aldrig upp när det var som mörkast och jag är så jävla lycklig för det idag.

För detta gör mig lite avundsjuk, ledsen och kanske också lite irriterad #3

Människor som vågar så mycket, för jag är så jävla feg själv. SLUTA! Ni får ju mig att se ännu fegare ut än vad jag egentligen är.

För detta gör mig lite avundsjuk, ledsen och kanske också lite irriterad #2

Människor, speciellt de som är yngre än mig (igen), som är så fruktansvärt mycket mer kreativare än mig, fotar bättre än mig och är bättre på photoshop än mig.

Sluta. Vara. Så. Jävla. Bra. För. Jag. Vill. Vara. Bäst. Punkt.

För detta gör mig lite avundsjuk, ledsen och kanske också lite irriterad

Människor, speciellt de som är yngre än mig, som hittat sin stil. Både när det gäller foto, kläder, musik osv.

Själv byter jag var och varranan vecka, ungefär. Det är visserligen kul att titta tillbaka i tiden och se hur man förändras och utvecklas, men det känns ju knappas som om jag "hittat mig själv" ännu när jag bara velar och byter.

9 månader och 6 dagar

Herregud, jag kan inte fatta att jag är här igen. Trots att jag lovade mig själv att aldrig komma tillbaka.
9 månader och 6 dagar, så länge klarade jag att hålla mig borta från blogg.se, från sidan jag aldrig skulle komma tillbaka till igen. För jag skulle ju aldrig ha en blogg igen, aldrig.

Men det känns ganska trevligt att vara här igen, trots allt. Som att komma hem till en gammal kompis man inte sett på flera år. Att känna sig hemma, känna igen dofter och syner och komma ihåg gamla minnen från förr som gör en lycklig och alldeles varm inombords.
Ja som ni förstår har jag haft blogg innan (flera bloggar till och med, men det är en "helt annan historia"), den här bloggen hade jag. En fin, fin liten blogg jag hade i nästan exakt två år. Jag hade kanske inte så många läsare, men det var ett litet tillhål där jag skrev, tänkte och "pratade" med de andra ute på det stora nätet.

Men vad är då jag för en liten filur som nyligen skaffat blogg igen?

Jo, jag är en 19 årig tjej från skogarna i småland där jag bor med katter, kanin, familj och älgar utanför huset. Jag går kvar på gymnasiet där jag nu läser fotografiskbild och på fritiden (som jag inte längre har kvar) jobbar jag på Hemmakväll. När jag inte gör något av detta så tänker jag ganska mycket (därav namnet på bloggen), oftast på ganska onödiga och konstiga saker, lyssnar på musik, försvinner in i min egna lilla värld eller tar en fika med någon kär vän.

Och såhär ser filuren från smålands skogar ut.
Med blont hår & sidcut.
Inte snyggaste bilden på mig, men vet ni vad? Jag bryr mig inte så hårt.

Ja jag är en ganska tråkig liten filur, men kanske finns det något intressant att läsa här ibland i alla fall?

Och design och sådan skit, det kommer. Jag tänker inte stressa, då är det inte roligt.
Och för er som tror att man är duktig på design bara för man kan fota, I don't like you.

RSS 2.0