Och nu har familjen Johansson sagt farväl av sommaren för detta året. 
I lördags åkte vi till Liseberg som en liten "minisemester", och vilken perfekt timning. För Göteborg hade ett perfekt väder att bjuda på, knappt ingen blåst, eller moln, och ett inte alls för kallt väder. 

Efter det så har hösten verkligen kommit med stora steg. Regn, blåst och kyla är vad som bjuds på nu.

Hela 75 år har min kära "momo" blivit i helgen och det firades med storkalas! Släkt och familj kom som jag tror jag aldrig träffat förut. Eller jo, några kände igen mig och hälsade på mig med orden "Men oj vad stor du har blivit! Sist jag såg dig var du såhäääääääär liten!", men jag kan inte komma ihåg ansiktet på någon av dem. Men sen var det ju nästan 20 år sedan jag såg de flesta, och då var jag ju bara en bebis.

Något som jag inte nämnde i mitt "komma tillbaka till bloggen"-inlägg var att min älskade lille Chip försvann från mig, hastigt. Jag kände att jag inte bara kunde "slänga" in en liten kommentar sådär. 
"Jo men visst ja, min kanin ha dött! Oh well, ha det bra!"
Nej men det kändes inte rätt, för han betydde så mycket för mig.

Och så sitter säkert någon framför datorskärmen och tänker, "Jaha? En kanin, so what?". Men för mig var han så mycket mer än en liten hårig kanin, han var min lille pälsboll, min vän, min tröst, min skyddare från mörkret. Han var så mycket. Han var en del av familjen. Han var mer än vad någon någonsin skulle kunna ana.

 

Den dagen jag gick och skaffade mig lille Chip var strax efter jag flyttade hem igen från gamleby (eller strax innan? jag kommer inte riktigt ihåg). För er som inte vet så gick jag på gamlebygymnasiumet ett år, men led av depression och flyttade hem igen för att jag dels kände det var fel linje för mig och dels för att familjen ville ha hem mig igen så de kunde hålla koll på mig. Vill ni läsa mer så finns det på min gamla blogg.
Jag var en mycket deprimerad tjej och tänkte mycket på självmord och självskador. Jag var på ett mycket mörkt ställe under den tiden. 

Men så skaffade jag lille Chip. Han fanns där för mig när jag inte ville prata med någon, för jag behövde inte säga ett ord till honom, han bara fanns. Och ibland hände det att han slickade lite på mina fingrar när jag grät, ungefär som om man ville trösta mig. Jag brydde mig inte om att stiga upp på morgonen i vanliga fall, men för hans skull var jag tvungen. Han behövde mat, en bytt bur, vatten och en massa kärlek. Han behövde mig lika mycket som jag behövde honom.

 

Och nu är han borta. Min älskade lille honeybun ♥.

 

Men jag tror att han kände att det var dags. För idag mår jag så mycket bättre än vad jag någonsin kunde hoppats på, och kanske var det något han kände? Kanske kände han att jag skulle klara av att stiga upp på morgonen utan hans hjälp? Kanske kände han att jag hade någon annan att prata med nu? Kanske kände han att mitt liv är nu mera fyllt utav glädje än sorg och mörker?

Jag hoppas ju i alla fall det, för det känns som om hans död får en mer mening då, och det vill jag att den ska ha. 

Men hur mycket jag än saknar honom (och trots att jag ibland fortfarande inte förstår att han är borta) så kommer han alltid finnas i mitt minne. Han kommer alltid vara den lilla pälsbollen jag gav all min kärlek till. Han kommer alltid vara den som räddade mig från mörkret. 

För tillfället pluggar jag igen, en termin. Fast denna gången pluggar jag på komvux på ämnen jag själv valt. Företagsekonomi 1, Samhällskunskap 2 (distans), Matte 2b och Religion 2 (distans).

Anyhow, idag hade jag Samhällskunskap, jag vandrar in i klassrummet och då säger läraren:
"Har du några frågor om uppgiften?"
"Ehm, nej."
"Bra! Jag är ganska upptagen idag så du kan ju bara plugga hemma."

Varför behövde jag ens komma till skolan då? Suck och stön.

Matteplugg, weeeh.

För helt plötsligt har de gjort om allt! Inte för att ni som läser bloggen kommer se någon skillnad, utan det är bara för mig. Sicken tur. Och ännu mera tur är det att det ser nästan exakt ut som tumblr, alltså så ska nog även jag kunna lösa detta.

Vet inte varför jag har varit så dålig på att uppdatera, det händer väl saker i mitt liv också?

 

Ehm, aah?

  
Under tiden jag har varit borta har jag haft på mig galna strumpor, blivit mosad av en katt,

pluggat, börjat på LC-diet/livstil (och fått börja käka ägg i massor)

 och testat oopsie-bröd.

 

 

 Tjolla-hopp!