Snälla, snälla, snäääälla säg att det finns någon där ute i Sverige som har samma lilla problem som mig. Jag blir som en hel fontän när jag är arg, riktigt stora tårar som rullar ner för kinderna och de vägrar att sluta komma.
Jag gråter och gråter och gråter och utav det blir jag bara argare och argare och argare för att jag inte slutar gråta.

Ja, en liten ond cirkel där. Men varför gråter jag när jag blir arg?
Mycket bra fråga, någon som har svar?

Ni skulle ha sett mig när jag övningskörde bil och blev frusterard, då var det några tårar som rullade ned för mina kinder minsann.