Titta vilka underbara saker jag hittade på rea på CDON. (Fyy på er cdon, skicka massa mejl om rea, jag blir ju helt till mig.)


Titta vilka underbara saker jag hittade:

Åååh denna dag!
Vet ni, jag tänker inte ens berätta om allt som gick fel, hur jobbig den var eller hur sönderstressad jag är efter denna dagen. Helst vill jag nog bara glömma den.

Vad har jag då gjort?
Redigerat bild + gjort en broschyr om det, 7 timmar i sträck! (Jag hann ju inte ens gå och äta lunch så jag fick vara utan mat i sammanlagt 8½ timme, men vad gör man inte för konsten?)

I brist på annat har jag suttit och tittat på 5 avsnitt av Hipp Hipp från min lillebrors box och nu mera hör jag allt på skånska. Inget fel på det.

Ibland längtar man sig bort så hårt att det gör ont i hela jävla kroppen. Tankar och funderingar gror i huvudet och själen och jag känner sig helt förvirrad. Det är nästan som att fylla 14 igen, då man inte visste vem man var eller ville. Jag känner mig så annorlunda, som om jag inte längre passar in någonstans. Jag är rastlös, bortkommen och förvirrad.

Jag vet inte längre vart jag passar in eller vart jag bör gå. Framtiden är så jävla ovis. Idag är så jävla ovis.

Vad möts man av när man går in på blogg.se?
Jo massor av träningsbloggar.

• Igår jobbade jag hela dagen, det var den stressigaste dagen i mitt liv och jag hann inte ta någon rast.
• Idag jobbade jag.
• Min mage pratar med mig.
• Upptäckte att jag ska ha mens till veckan och finnarna kom som ett brev på posten.
• Jag är sjukt trött på godis. För tillfället i alla fall.
• Det är skola i morgon.
• Jag vill inte sova, men måste.

Fy fan vad hemskt det är, att känna att det sticker och kliar i hela kroppen för man vantrivs så. Det känns lite som om man sakta kvävs till döds och man har en stor stenbumbling till klump i magen.

Jag gick (och bodde) på en skola för fyra år sedan som jag vantrivdes något fruktansvärt på. Det var så jag ville gråta varje vaken sekund jag spenderade min tid där och jag ville absolut inte tillbaka. Men jag gav skolan en chans, lärde känna nya underbara människor, som jag ibland riktigt saknar och önskar att jag idag inte hade tappat kontakten med, och gick från vantrivsel till ett mestadelsens lycklig minne (varför det är mestadelsens ett lyckligt minne är en ganska lång berättelse som jag kanske berättar någon dag).

När jag slutade den skolan för att börja i Nässjö istället så bestämde jag mig för att aldrig vantrivas igen, för man mår så jävla dåligt utav det, och istället bara välja miljö, jobb, skola osv där jag trivs och känns behövd för jag vet hur jävla ont det gör att vantrivas. 

Men nu är jag här igen. Jag vantrivs så in i norden att jag fått tillbaka den där känslan igen. Klumpen i magen, önskan att jag var någon annanstans och tårarna som så lätt kommer för ingenting. Det sticker och klias i kroppen och jag vill bara fly. Jag vill bara spott, svära, skrika, gråta och kura ihop mig till en liten boll och försvinna.

Fyfan vad jag vantrivs.

Hjälp så skönt med fredag i morgon! (Speciellt när vi endast har en lektion, sovmorgon och jag kunde sno bilen, många plus den dagen.) Det märks i kroppen att skolan startat igen för såhär trött har jag inte varit under hela jullovet. Och endå sitter jag här, hoppsan.

Oh well, dags för sängen tror jag bestämt. 
Och i morgon ska jag bara njuuuuuta av den tidiga ledigheten, för sen är det jobb lördag söndag igen.
Suck.

Men nu ska jag stänga ned datorn, känner att jag gör ett sådant bombens bra inlägg just nu när jag är så trött, eller inte.

Nu går jag till sängs med fuktigt hår i en fläta och det finns nog bara tre sätt detta kan sluta på.

1. Det ser ut som vanligt, eftersom jag rör mig så mycket på natten så åker tofsen ut och flätan går upp.
2. Det blir världens fluffigaste hår och jag tvingas ställa mig med plattången en kvart för att få något sådär kontroll på håret igen.
3. Det blir helt okej.

Resultat kommer...

Aaaaah!
Trött, trött och jätte trött!
Att komma tillbaka till verkligheten och stiga upp tidigare än tuppen efter man vänt på dygnet totalt måste räknas som tortyr.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Det är fan omöjligt att ta en bild på katten!

Nu har jag varit sådär död igen.
Jo men hejs svejs igen, här är jag, jag ber om ursäkt.

Well, well.
Nu blir det lite ordning i mitt liv igen.

See yah! Snart. Lovar.

Förra året fick jag ta det lugnt på nyår eftersom jag var så sjuk.
I år får jag ta det lugnt på nyår för jag ska upp och jobba sen dagen efter.

Gott nytt år på er hörni!

Men det får vara för tillfället.

Min nya fina hårddisk kom idag, så nu äntligen kan jag foto som normalt igen.
Men sen kommer ju skitgörat, lägga över allt (och då menar jag verkligen allt) till hårddisken.
Fyy så träligt.

Oh well, måste man så måste man.

Shopping, shopping, shopping.
Allt som funnits på hjärnan de sista dagarna, men nu är det slut på det. 
Lönen och julklappspengarna är slut och kontot länsat.

Men lite fina saker har jag fått i alla fall.
Blu-ray, smink, ansiktsmasker, parfym osv.
Ett helt litet minispa har jag här hemma nu.

Helt rutten är jag nog inombords i själen och det är helt okej om ni tycker det.
Men fan vad underbart det är att hitta människor på facebook (eller i verkliga världen) som man hade en liten crush på, eller helt enkelt tyckte var sjukt snygga, men man inte hade en chans i världen på och upptäcker att de gått och blivit fula.

Helt plötsligt känns det som om världen hamnat i balans igen.
Som om karma kom och körde över dem.
Som om man får lite rättelse.

Och så ler man inombords och tänker "Ha! Din jävel, där fick du."
Rutten inombords och hemsk människa var det ja.

Kanske fin på utsidan, men helt jävla röööten på insidan.