När hösten kommer, då kommer även sommarkatterna

Hösten är vacker.
Klara och vackra färger på träden, dimma som leker på åkrarna vid gryningen, mys framför tv:n med levande ljus och te dricks i mängder (i alla fall hos mig).
Men så finns det de där små sakerna som inte är lika roliga. Kylan, frosten och de mörka kvällarna. Men nackdelarna går ofta att glömma när man sitter och har det mysigt framför tv:n med en kopp varm te och kanske några tänd
a ljus.

Men något som inte går att glömma, och som alltid kommer vara lika hemskt som också dyker upp på hösten är "sommarkatterna". Sommaren är över och de har "gjort sitt". 
För visst klarar sig väl katterna i det vilda? De är ju djur! De överlever!
- Nej. Det gör dem inte. De har lärt sig att de får mat, kärlek och värme av människorna, och helt plötsligt förvinner det. Hur överlever en katt som aldrig lärt sig att överleva i det vilda? 

Mitt hjärta gråter en aning när jag tänker på lilla Issy (på bilden). Hur hon låg utanför pappas jobb, kall och hungrig. Men denna berättelsen har ett lyckligt slut. Issy har ett nytt hem där hon är mycket älskad och får den mat, värme och kärlek hon behöver och har rätt till.

Men alla berättelser har inte ett lyckligt slut.
En liten tankeställare...



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0