Bebisar måste vara det finaste som finns, inte sant?

Jag har inga bebisar själv, jag känner mig fortfarande en aning för ung för det helt ärligt, men jag har två små kusiner. Två små bebsikusiner. (Okej, Oliwer är snart 1 år. Men han kommer vara bebis tills han fyller 3 för mig, så är det bara.)

Min farbror hade 50-års kalas i söndags så jag fick träffa en av dem, lilla Ester. Lite gnällig var hon allt ett tag när jag höll i henne, men efter lite vaggande så somnade hon så sött i mina armar.

Hon kommer säkert tycka jag är en riktig tant när hon själv fyllt 20 och kommer ju självklart inte ha något minne av mig när jag vaggar henne till sömns. Men jag kommer för alltid komma ihåg hennes lilla söta ansikte som sover i min famn när jag står där på hennes student, 20-års kalas eller liknande. 

Ja, bebisar är bara för underbara.