Alltså, mina förräldrar är bortresta (I HELA 48 TIMMAR!) och jag känner mig så ynklig nu framåt, snart, småtimmarna.
Jag är hela 19 år, hallå! Inte ska jag ligga här i sängen och tycka att huset är ovanligt knarrigt och läskigt, att vinden viner lite högre än vanligt och att världen utanför känns lite farligare.

Jag menar, hur fan ska jag klara av att flytta hemifrån liksom?
Lycka till med det i framtiden Lina!

Men egentligen är det nog för att jag bryr mig. Jag funderar på hur de har det där ute på havet.
Blåser det mycket?
Kan de sova?
Har de det bra?
Osv, osv.

Jag är en sådan där som kan ringa 20 gånger bara för att försäkra mig om att allt är okej. Jag är en aning överbeskyddande (och har alltid varit, fråga mamma och pappa) och bryr mig om folk.


Vilket resulterar i att jag ligger här i min säng och tycker huset är lite läskigare än vanligt, lite tystare och mycket tommare.