Igår skulle jag skriva ett blogginlägg.
Jag skulle skriva något om min tillfälliga överskottsenergi som gjorde att jag städade köket klockan 22:30 medan de flesta sov. 

Det slutade i alla fall med att jag gosade med Iza en stund, gick upp, lade mig i sängen (jag har datorn precis bredvid sängen) och somnade.

Underbart att ha förkylning, verkligen.

Så igår trotsade jag min förkylning (tror jag straffas för det idag) och åkte till Emma för kvällsmys.
Jag fick kaffe, något man alltid får hos Emma (jag tror hon har ett hemligt lager nere i källaren) och varm macka. Med bacon och fetaost?! 

Jag trodde jag inte alls skulle gilla det, jag är ju sådär tråkig och har bara ost, skinka och kanske någon röra på mina varma mackor. Men vet ni vad? Det var helt okej och varm fetaost var faktsikt gott! Och nu känner jag mig reda att testa det mesta på varm macka, bring it on!

Ibland undrar jag vad folk tänker.

Så tydligen ska Steve-O starta någon kareoke-serie på tvn(?) som tydligen ska vara lite mer extremare än vad vi är vana att se kareoke som (suprise?). Nu har en (pengakåt?-) tjej snubblat och skadat sig. Vad gör man då, när man själv gått med på att vara med? Jo stämmer skiten ur tv-programmet. 

Jo men visst, det kan jag väl ta. Men sen kommer gubben och stämmer Steve-O.
Why?
För mannen fick ju inte knulla sin fru när hon var skadad.
Och ungfär där, när jag hade läst det så gav jag upp. 

Jag skulle kunna förstå mannen ifall han stämde Steve-O för att han var orolig för sin fru, för att han var arg över vad programmet gjort med henne eller för något annat. Men för att han var kåt? Men suck.

Så pengakåt fru och allmänt kåt man.
Härligt förhållande. 

Ett erkännande, jag är inte alls så hälsosam som jag borde va (min vikt avslöjar nog det endel, ja). Men ibland tänker jag faktiskt liiite på vad jag stoppar i mig och speciellt vid frukosten. Det känns som om frukosten trots allt är det viktigaste målet på dagen, det är på natten kroppen klickar på reset-knappen och man får en ny chans på morgonen. Så frukosten känns inte som något man ska trycka i sig vad som helst. Även om övriga dagen kanske går lite fel.

Och jag vet, mörkt bröd is the sheit, men ibland bara orkar man inte.


Macka
Leverpastej (= protein & järn)
Gurka (=grönsaker är väl alltid nyttigt?)

Mjölk
(=kalcium)

Skyr
(=protein)

Helt okej frukost, tycker jag.

Ursäkta, men vafan är det här?
Om jag inte vill ha stil som farmsida då?
Är verkligen alla på blogg.se intresserade av stil och mode?
Vad sägs som att kanske ha foto istället? 
Eller valmöjligheter?

Igår gick jag och lade mig med något som kändes som ett litet sting i ryggen.
"Ingen fara, det går över tills i morgon" tänkte jag.

Denna morgon vaknade jag med något som kändes lite värre än ett sting.
"Det går över om en stund" tänkte jag.

Mitt på dagen kände jag att det började blir svårt och tungt att andas, det gjorde betydligt ondare i ryggen och vissa ställningar var nästan omöjliga att stå i.
"Lite alvedon hjälper" tänkte jag.

På eftermiddagen, efter alvedon, var jag säker på att jag var döende. Det gjorde så ont att jag inte visste om jag skulle stå, sitta eller ligga ned och det var både tungt, svårt och smärtsamt att andas. Allt gjorde ont och både mamma och pappa fick hjälpa mig upp när jag skulle upp ur soffan.
"SKJUT MIG! RING AMBULANS! GÖR NÅGOT FÖR I HELVETE!!!" tänkte jag och grät.

Nu rör jag inte så mycket mer på mig.
Jag nöjer mig med en, jävligt, lugn kväll framför tvn med chokladpudding.

Ligger här i sängen och är halvdöd. Förkylning kom lite som en käftsmäll och det känns som om mina bihålor blivit misshandlade. Egentligen borde jag gå ner och leta rätt på sinova-tabletterna och äta något, men jag ligger nog kvar här och blir lite mer mörkrädd av Uppdrag Granskning .

Jag fullkomligt HATAR att vänta och inte blir det bättre av att behöva vänta med lågt blodsocker (blir så himla arg och elak av lågt blodsocker).

Och istället för att vara där nere och fakiskt äta vettig mat så sitter jag på mitt rum och svär och äter godis. Bra där Lina.

Familjemedlemmar, gå och göm er.

Eller inte.
Mascaran är borta på vift hos en kompis, så no make-up idag och håret skulle behöva både en tvätt, klippning och blondering.

Och så lite mörka ringar under ögonen på det med.

Jag dricker varm choklad medan jag redigerar bilder för teatergruppen, medan jag spelar spel på datorn.
Ikväll kör vi multitasking för hela slanten.

Titta vilka underbara saker jag hittade på rea på CDON. (Fyy på er cdon, skicka massa mejl om rea, jag blir ju helt till mig.)


Titta vilka underbara saker jag hittade:

Åååh denna dag!
Vet ni, jag tänker inte ens berätta om allt som gick fel, hur jobbig den var eller hur sönderstressad jag är efter denna dagen. Helst vill jag nog bara glömma den.

Vad har jag då gjort?
Redigerat bild + gjort en broschyr om det, 7 timmar i sträck! (Jag hann ju inte ens gå och äta lunch så jag fick vara utan mat i sammanlagt 8½ timme, men vad gör man inte för konsten?)

I brist på annat har jag suttit och tittat på 5 avsnitt av Hipp Hipp från min lillebrors box och nu mera hör jag allt på skånska. Inget fel på det.

Ibland längtar man sig bort så hårt att det gör ont i hela jävla kroppen. Tankar och funderingar gror i huvudet och själen och jag känner sig helt förvirrad. Det är nästan som att fylla 14 igen, då man inte visste vem man var eller ville. Jag känner mig så annorlunda, som om jag inte längre passar in någonstans. Jag är rastlös, bortkommen och förvirrad.

Jag vet inte längre vart jag passar in eller vart jag bör gå. Framtiden är så jävla ovis. Idag är så jävla ovis.

Vad möts man av när man går in på blogg.se?
Jo massor av träningsbloggar.

• Igår jobbade jag hela dagen, det var den stressigaste dagen i mitt liv och jag hann inte ta någon rast.
• Idag jobbade jag.
• Min mage pratar med mig.
• Upptäckte att jag ska ha mens till veckan och finnarna kom som ett brev på posten.
• Jag är sjukt trött på godis. För tillfället i alla fall.
• Det är skola i morgon.
• Jag vill inte sova, men måste.

Fy fan vad hemskt det är, att känna att det sticker och kliar i hela kroppen för man vantrivs så. Det känns lite som om man sakta kvävs till döds och man har en stor stenbumbling till klump i magen.

Jag gick (och bodde) på en skola för fyra år sedan som jag vantrivdes något fruktansvärt på. Det var så jag ville gråta varje vaken sekund jag spenderade min tid där och jag ville absolut inte tillbaka. Men jag gav skolan en chans, lärde känna nya underbara människor, som jag ibland riktigt saknar och önskar att jag idag inte hade tappat kontakten med, och gick från vantrivsel till ett mestadelsens lycklig minne (varför det är mestadelsens ett lyckligt minne är en ganska lång berättelse som jag kanske berättar någon dag).

När jag slutade den skolan för att börja i Nässjö istället så bestämde jag mig för att aldrig vantrivas igen, för man mår så jävla dåligt utav det, och istället bara välja miljö, jobb, skola osv där jag trivs och känns behövd för jag vet hur jävla ont det gör att vantrivas. 

Men nu är jag här igen. Jag vantrivs så in i norden att jag fått tillbaka den där känslan igen. Klumpen i magen, önskan att jag var någon annanstans och tårarna som så lätt kommer för ingenting. Det sticker och klias i kroppen och jag vill bara fly. Jag vill bara spott, svära, skrika, gråta och kura ihop mig till en liten boll och försvinna.

Fyfan vad jag vantrivs.

Hjälp så skönt med fredag i morgon! (Speciellt när vi endast har en lektion, sovmorgon och jag kunde sno bilen, många plus den dagen.) Det märks i kroppen att skolan startat igen för såhär trött har jag inte varit under hela jullovet. Och endå sitter jag här, hoppsan.

Oh well, dags för sängen tror jag bestämt. 
Och i morgon ska jag bara njuuuuuta av den tidiga ledigheten, för sen är det jobb lördag söndag igen.
Suck.

Men nu ska jag stänga ned datorn, känner att jag gör ett sådant bombens bra inlägg just nu när jag är så trött, eller inte.

Nu går jag till sängs med fuktigt hår i en fläta och det finns nog bara tre sätt detta kan sluta på.

1. Det ser ut som vanligt, eftersom jag rör mig så mycket på natten så åker tofsen ut och flätan går upp.
2. Det blir världens fluffigaste hår och jag tvingas ställa mig med plattången en kvart för att få något sådär kontroll på håret igen.
3. Det blir helt okej.

Resultat kommer...

Aaaaah!
Trött, trött och jätte trött!
Att komma tillbaka till verkligheten och stiga upp tidigare än tuppen efter man vänt på dygnet totalt måste räknas som tortyr.

Lite svenska på det så står det helt enkelt "Mitt vinterland, genom ett förstoringsglas". Förstör det 'romatiska' lite, eller hur?
Men egentligen är det precis så det är, för idag testade jag några av mina julklappar ordentligt.

Utanför mitt fönster idag såg jag nämligen ett perfekt vinterland, ett sådant där vinterland som dyker upp när snön smält, blivit istappar och sedan ny snö kommit och lagt sig som ett täcke igen. Gnistrande och vitt.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Det är fan omöjligt att ta en bild på katten!

Nu har jag varit sådär död igen.
Jo men hejs svejs igen, här är jag, jag ber om ursäkt.

Well, well.
Nu blir det lite ordning i mitt liv igen.

See yah! Snart. Lovar.

Och gissa om jag blev förvånad när jag fick höra att de var svenskar.
Har vi sånna talanger här i vårat lilla avlånga land?
Och varför har jag inte hört talas om dem förut då?